Den vattenomflutna
låglandsborgen i Egelns östra utkant omnämns för
första gången 1207 som tillhörig klostret Gernrode och
1250 nämns att den erövrades av adeln i Hadmersleben. Den
mest kände representanten för släkten var Otto von Hadmersleben,
som var gift med grevinnan Jutta von Blankenburg och enligt krönikeskrivaren
Leuckfeld alltid var redo för fejd. Han lät omge orten med
en kraftig mur med två stadsportar och förstärkte borgens
försvarsanläggningar.
År 1259 grundade Jutta och Otto von Hadmersleben klostret
Marienstuhl i "sin stad Egeln".
I 166 år regerade släkten von Hadmersleben på lantgodset
Egeln, tills den 1416 utslocknade på manssidan med greve Kurt
von Egelns död. Då grevarna von Hadmersleben i Egeln 1375
hade slutit ett arvsfördrag med grevarna von Barby-Mühlingen,
övergick Egeln nu via grevarna von Barby-Mühlingen till domkapitlet
i Magdeburg och användes som sommarresidens och taffelgods.
År 1430 började en omfattande om- och tillbyggnadsfas av
borgen. Till slottet hörande byar, odlade markområden och
staden Egeln kom under domkapitlet och administrerades av en godsförvaltare,
vilken även utövade den högre jurisdiktionen. Under trettioåriga
kriget belägrades borgen flera gånger både av svenskarna
och de kejserliga och blev även intagen.
År 1631 skänkte den svenske kungen Gustav Adolf godsen Hadmersleben
och Egeln till generalfältmarskalk Johan Banér för
hans förtjänster i slaget vid Breitenfeld. År 1632 flyttade
Banér in i borgen Egeln med sin familj. Banér var då
svenska arméns överbefälhavare och gift med grevinnan
Catharina Elisabeth von Pfuel, som tog med sin väninna grevinnan
Elisabeth Juliane von Löwenstein till Egeln. Denna hämtade
den 11-åriga föräldralösa flickan Anna Margaretha
von Haugwitz från klostret Marienstuhl i Egeln och uppfostrade
henne tillsammans med sin dotter. År 1635 blev denna vid en bankett
vid "svenska hovet i Egeln" bekant med sin kommande man generalmajor
Carl Gustav Wrangel, som vid denna tid ännu stod under Banérs
befäl. Vid dopet av Banérs son påsken 1635, då
höga svenska officerare och även rikskansler Oxenstierna vistades
i Egeln, skulle ett mordförsök ske mot Banér och hans
gäster, vilket dock avslöjades i tid och anstiftaren Johann
Stallmann kunde gripas.
I slutet av 1636 övertogs borgen åter av kejserliga trupper.
Efter Westfaliska freden blev den preussisk domän och förlänades
som arrendegods till förtjänta officerare, vilka även
utövade funktionen som kunglig godsförvaltare. Bland dem skall
särskilt nämnas familjen Wilhelm och Friederike Wahnschaffe,
vilka innehade godset under Napoleonkrigens svåra tider. Under
de skiftande ockupationerna, då tidvis upp till 200 soldater fick
inhysas och utspisas, var även så berömda personer som
drottning Luise av Preussen, den sedermera svenska kungen greve Bernadotte,
greve Murat och general Blücher på besök med sina uppvaktningar.
En ekonomisk höjdpunkt upplevde domänen Egeln än en gång
med införande av sockerodlingen i mitten av 1800-talet och blev
en outtömlig rikedomskälla för arrendatorn Heinrich Honig,
som 1873 kunde överlämna arrendet till sin svärson Paul
Wahnschaffe och själv slå sig till ro som stenrik "rentier"
i ett villakvarter i Berlin.
Efter 1945 var anläggningen förstatligad, men intresset för
de historiska byggnadernas underhåll var så svagt, att en
period av tilltagande förfall tog vid. År 1987 lyckades urmakaren
från Egeln Hans Grube vinna godsdirektören för projektet
"Vattenborgsaktionen" och därmed sätta stopp för
ett beslut i magistraten att helt fylla ut den redan uttorkade borggraven
med byggnadsavfall. På hans initiativ blev från och med
1991 huvudtornet och porthuset restaurerade och inrymmer sedan 1993
Egelns museum för förhistoria, tidig historia och stadshistoria.
I oktober 1995 kom borganläggningen i staden Egelns ägo. Den
samma år grundade stödföreningen för vattenborgen
Egeln försöker tillsammans med staden Egeln att långsiktigt
förvandla borgen till ett kulturellt centrum i regionen. På
den gamla delen av borgen har hittills skapats en friluftsteater, ett
kreativitetscentrum för stödföreningen, en målarskola
och en källarteater. I museets foajé, i den gamla borgdelens
porthus, finns sedan 1998 ett vigselrum, och följande bröllopsfester
kan hållas i borgens källarvalv. På huvudbyggnadens
övervåning finns borgens vandrarhem med tre dubbelrum och
ett enkelrum.